Vår vår, som kom för tidigt. Vi njöt och gladdes med solen, men den förvånade oss alla så mycket att vi gick och väntade på vintern. Den som aldrig kom. Men nu börjar det snart att snöa och kylan kommer att lägga sig över marken och över allt som är på väg och redan kommit till liv.
Bakslag – katastrof?
Jag har alltid en känsla av katastrof i beredskap. – Vad är det värsta som kan hända? Vill man fråga. – Jo, att det man inte vet ska hända, det man inte är beredd på, det som förlamar tanken och handlingen. ”Vilsenheten” – – – Blev det ett bakslag, en katastrof? En dörr flög upp och vinden brakade in i förstugan och snön yrde omkring. Marken blev vit och kylan trängde in. Allt blev bara grått. Men värre var det inte. Nu tränger solen igenom molnen, snön sjunker ned i jorden och snart kommer vinden att lägga sig.
Karin visar och berättar 